1950-talet utan hemmafruar?

I går hade vi olika spännande gäster på institutet. En av dem var en  intressant svensk dramatiker  som utvecklar ett internationellt projekt med dramatiska författare bl.a. från Polen. Projektets tema blir "män från öst", bilder av manlighet i olika postkommunistiska länder.
Vi pratade mest om just män samt om socrealism och kommunism och om dagens gender debatt och hbt debatt och genusforskning i Polen. 
Det är dock värt att nämna att det kan vara ännu mer tänkvärt att fokusera på bilder av kvinnor och kvinnlighet i Polen under kommunismens tid. Eftersom dagens Polen förknippas ofta  med katolicism och en mer konservativ syn på kvinnor (vilket inte alltid stämmer, det finns faktiskt "många olika Polen") så brukar man anta att det på 1950- talet måste vara likadant i Polen som det var i Sverige dvs. att kvinnans plats var hemmet. Men det var precis tvärtom! Medan i Sverige var det fortfarande hemmafruepoken som gällde, var inte bara polska kvinnor yrkesverksamma men de uppmuntrades att utföra sådana arbetsuppgifter som tidigare inte ansågs lämpliga för kvinnor. Det var en tid då polska kvinnor skulle köra traktor och vara byggarbetare. Och dessa kvinnor var dessutom rätt så muskulösa och kraftiga. Kolla bara på polska affischer och damtidningars omslag från 1950-talet:

Det var naturligtvis inte ett resultat av en lång jämställdhetssträvande utan ett påtvingat ideal som kom direkt från Sovjetunionen och som var inte komplett. Kvinnorna lönearbetade utanför hemmet men de var också hundra procent ansvariga för  hushållsarbetet och barnpassning och attityderna i samhället var patriarkaliska. Tyvärr så blev det också så att det faktum att jämställdhetsidealen under lång tid förknippades i Polen med kommunism försvarade det för feminism efter 1989. Men det är en annan historia. De som är intresserade av socrealistiska kvinnor på byggkonstruktioner (i stället för barrikader) borde läsa " The Giants. Women and Socrealism" av Ewa Toniak.

Två mycket intressanta och intensiva dagar med fotografen och författaren Mikołaj Grynberg och curatorn Karolina Harazim. Vi försöker hitta ett bra ställe och en mycket bra svensk partner för att kunna visa i Stockholm och kanske också i Malmö Grynbergs utställning Auschwitz, what am I doing here?
Ni kan läsa om den här:
http://www.auschwitz.grynberg.pl/main.php?lang=en&str=opis
http://www.travellersinn.pl/hostelblog/index.php/2010/09/11/auschwitz-what-am-i-doing-here/
Jag hoppas att vi lyckas!

Mikołaj Grynberg och Karolina Harazim





Kort, kort

”Det som är botten i dig är botten också i andra”
Gunnar Ekelöf

Brytning

I DN Jobb som jag i bland bläddrar i när jag dricker min morgonkaffe hittade jag häromdagen en frågeställning i HR Panelen som enligt mig är en smula häpnadsväckande i det mångkulturella och moderna Sverige året 2012 .
"Hur ska jag övertyga en arbetsgivare att anställa mig, trots min polska brytning?".
 HR-utvecklare och direktörer svarar mycket seriöst på denna fråga: "Utgå inte från att arbetsgivaren ser din brytning som ett hinder!" , "Fokusera på dina styrkor och de kompetenser du besitter" osv. Men detta diskuteras ändå som ETT PROBLEM . Och det är chockerande enligt mig med tanke på att vi lever i enade Europa och i en globaliserad värld där arbetskraftrörelsen är en nödvändig självklarhet och något som snarare berikar och gör oss mycket mer kreativa, empatiska och kloka på jobbet än något som försvagar.
Jag har dock levt tillräckligt länge i Sverige för att veta att just språkpurism kan vara oerhört viktig när det kommer till frågan om en eventuell anställning av människor som är födda utomlands. Men jag förstår inte hur man kan diskutera mångfald och öppenhet utan att lära sig förstå och först och främst acceptera olika brytningar? Det verkar som att det är mycket mer okej att t.ex. bryta på engelska än på svenska. I New York och London jobbar tusentals människor (ofta på mycket höga positioner som kräver mycket bra språkkunskaper) som har alla möjliga brytningar och ingen bryr sig om detta. Albert Einstein hade en fruktansvärd brytning när han talade engelska men det spelade ingen roll.
Även i Hollywood har man insett att det är sexigt med lite brytning vilket har öppnat dörrar för sådana ganska begåvade skådespelare som Penelope Cruz eller Antonio Banderas...
Skulle några modiga och kula svenska trendsättare inte kunna börja skriva på sina stiliga bloggar om att det i vår är just brytning som gäller? Man ska bryta och ha accent eftersom det är ett bevis på att man är världsvan och arbetsam (man har ju ansträngt sig lite för att lära sig ett nytt språk) och dessutom modig (som vågat lämna det trygga bakom sig och söka nya chanser och utmaningar i ett nytt land).
 Så brytning är det trendigaste och bästa som finns just nu, jag lovar.

Wisława Szymborska....

 Nu är det också stor brist på Wisława Szymborska i världen ...

Wisława Szymborska, fot. Joanna Helander

Katt i tom våning

Dö - så gör man inte mot en katt.
För vad ska katten ta sig till
i den tomma våningen.
Klättra på väggarna.
Gnida sig mot möblerna.
Inget verkar ändrat,
men inget är sig likt.
Inget verkar flyttat,
men ändå står det glesare.
Och på kvällen lyser ingen lampa.

Det hörs steg i trappan,
men inte just de.
Handen som lägger fisken på fatet
är inte heller samma.

Det är något som inte börjar
när det skulle börja.
Något som inte händer
som det ska.
Någon bara var här,
sen var han plötsligt borta
och är nu envist borta.

i översättning av Anders Bodegård

Wisława Szymborska, fot. Joanna Helander