onsdag 21 mars 2012
måndag 5 mars 2012
Detta får ni inte missa!
Den stora dagen närmar sig! Missa inte Dorota Masłowska i samtal med Marc Matthiesen redan den 13 mars, på Dramaten . Mer om kvällen kan ni läsa på Polska institutets hemsida:
http://www.polskainstitutet.se/maslowska_ny_europeisk_dramatik
http://www.polskainstitutet.se/maslowska_ny_europeisk_dramatik
torsdag 23 februari 2012
1950-talet utan hemmafruar?
I går hade vi olika spännande gäster på institutet. En av dem var en intressant svensk dramatiker som utvecklar ett internationellt projekt med dramatiska författare bl.a. från Polen. Projektets tema blir "män från öst", bilder av manlighet i olika postkommunistiska länder.
Vi pratade mest om just män samt om socrealism och kommunism och om dagens gender debatt och hbt debatt och genusforskning i Polen.
Det är dock värt att nämna att det kan vara ännu mer tänkvärt att fokusera på bilder av kvinnor och kvinnlighet i Polen under kommunismens tid. Eftersom dagens Polen förknippas ofta med katolicism och en mer konservativ syn på kvinnor (vilket inte alltid stämmer, det finns faktiskt "många olika Polen") så brukar man anta att det på 1950- talet måste vara likadant i Polen som det var i Sverige dvs. att kvinnans plats var hemmet. Men det var precis tvärtom! Medan i Sverige var det fortfarande hemmafruepoken som gällde, var inte bara polska kvinnor yrkesverksamma men de uppmuntrades att utföra sådana arbetsuppgifter som tidigare inte ansågs lämpliga för kvinnor. Det var en tid då polska kvinnor skulle köra traktor och vara byggarbetare. Och dessa kvinnor var dessutom rätt så muskulösa och kraftiga. Kolla bara på polska affischer och damtidningars omslag från 1950-talet:
Vi pratade mest om just män samt om socrealism och kommunism och om dagens gender debatt och hbt debatt och genusforskning i Polen.
Det är dock värt att nämna att det kan vara ännu mer tänkvärt att fokusera på bilder av kvinnor och kvinnlighet i Polen under kommunismens tid. Eftersom dagens Polen förknippas ofta med katolicism och en mer konservativ syn på kvinnor (vilket inte alltid stämmer, det finns faktiskt "många olika Polen") så brukar man anta att det på 1950- talet måste vara likadant i Polen som det var i Sverige dvs. att kvinnans plats var hemmet. Men det var precis tvärtom! Medan i Sverige var det fortfarande hemmafruepoken som gällde, var inte bara polska kvinnor yrkesverksamma men de uppmuntrades att utföra sådana arbetsuppgifter som tidigare inte ansågs lämpliga för kvinnor. Det var en tid då polska kvinnor skulle köra traktor och vara byggarbetare. Och dessa kvinnor var dessutom rätt så muskulösa och kraftiga. Kolla bara på polska affischer och damtidningars omslag från 1950-talet:
Det var naturligtvis inte ett resultat av en lång jämställdhetssträvande utan ett påtvingat ideal som kom direkt från Sovjetunionen och som var inte komplett. Kvinnorna lönearbetade utanför hemmet men de var också hundra procent ansvariga för hushållsarbetet och barnpassning och attityderna i samhället var patriarkaliska. Tyvärr så blev det också så att det faktum att jämställdhetsidealen under lång tid förknippades i Polen med kommunism försvarade det för feminism efter 1989. Men det är en annan historia. De som är intresserade av socrealistiska kvinnor på byggkonstruktioner (i stället för barrikader) borde läsa " The Giants. Women and Socrealism" av Ewa Toniak.
tisdag 14 februari 2012
Två mycket intressanta och intensiva dagar med fotografen och författaren Mikołaj Grynberg och curatorn Karolina Harazim. Vi försöker hitta ett bra ställe och en mycket bra svensk partner för att kunna visa i Stockholm och kanske också i Malmö Grynbergs utställning Auschwitz, what am I doing here?
Ni kan läsa om den här:
http://www.auschwitz.grynberg.pl/main.php?lang=en&str=opis
http://www.travellersinn.pl/hostelblog/index.php/2010/09/11/auschwitz-what-am-i-doing-here/
Jag hoppas att vi lyckas!
Ni kan läsa om den här:
http://www.auschwitz.grynberg.pl/main.php?lang=en&str=opis
http://www.travellersinn.pl/hostelblog/index.php/2010/09/11/auschwitz-what-am-i-doing-here/
Jag hoppas att vi lyckas!
 |
| Mikołaj Grynberg och Karolina Harazim |
söndag 12 februari 2012
måndag 6 februari 2012
Brytning
I DN Jobb som jag i bland bläddrar i när jag dricker min morgonkaffe hittade jag häromdagen en frågeställning i HR Panelen som enligt mig är en smula häpnadsväckande i det mångkulturella och moderna Sverige året 2012 .
"Hur ska jag övertyga en arbetsgivare att anställa mig, trots min polska brytning?".
HR-utvecklare och direktörer svarar mycket seriöst på denna fråga: "Utgå inte från att arbetsgivaren ser din brytning som ett hinder!" , "Fokusera på dina styrkor och de kompetenser du besitter" osv. Men detta diskuteras ändå som ETT PROBLEM . Och det är chockerande enligt mig med tanke på att vi lever i enade Europa och i en globaliserad värld där arbetskraftrörelsen är en nödvändig självklarhet och något som snarare berikar och gör oss mycket mer kreativa, empatiska och kloka på jobbet än något som försvagar.
Jag har dock levt tillräckligt länge i Sverige för att veta att just språkpurism kan vara oerhört viktig när det kommer till frågan om en eventuell anställning av människor som är födda utomlands. Men jag förstår inte hur man kan diskutera mångfald och öppenhet utan att lära sig förstå och först och främst acceptera olika brytningar? Det verkar som att det är mycket mer okej att t.ex. bryta på engelska än på svenska. I New York och London jobbar tusentals människor (ofta på mycket höga positioner som kräver mycket bra språkkunskaper) som har alla möjliga brytningar och ingen bryr sig om detta. Albert Einstein hade en fruktansvärd brytning när han talade engelska men det spelade ingen roll.
Även i Hollywood har man insett att det är sexigt med lite brytning vilket har öppnat dörrar för sådana ganska begåvade skådespelare som Penelope Cruz eller Antonio Banderas...
Skulle några modiga och kula svenska trendsättare inte kunna börja skriva på sina stiliga bloggar om att det i vår är just brytning som gäller? Man ska bryta och ha accent eftersom det är ett bevis på att man är världsvan och arbetsam (man har ju ansträngt sig lite för att lära sig ett nytt språk) och dessutom modig (som vågat lämna det trygga bakom sig och söka nya chanser och utmaningar i ett nytt land).
Så brytning är det trendigaste och bästa som finns just nu, jag lovar.
"Hur ska jag övertyga en arbetsgivare att anställa mig, trots min polska brytning?".
HR-utvecklare och direktörer svarar mycket seriöst på denna fråga: "Utgå inte från att arbetsgivaren ser din brytning som ett hinder!" , "Fokusera på dina styrkor och de kompetenser du besitter" osv. Men detta diskuteras ändå som ETT PROBLEM . Och det är chockerande enligt mig med tanke på att vi lever i enade Europa och i en globaliserad värld där arbetskraftrörelsen är en nödvändig självklarhet och något som snarare berikar och gör oss mycket mer kreativa, empatiska och kloka på jobbet än något som försvagar.
Jag har dock levt tillräckligt länge i Sverige för att veta att just språkpurism kan vara oerhört viktig när det kommer till frågan om en eventuell anställning av människor som är födda utomlands. Men jag förstår inte hur man kan diskutera mångfald och öppenhet utan att lära sig förstå och först och främst acceptera olika brytningar? Det verkar som att det är mycket mer okej att t.ex. bryta på engelska än på svenska. I New York och London jobbar tusentals människor (ofta på mycket höga positioner som kräver mycket bra språkkunskaper) som har alla möjliga brytningar och ingen bryr sig om detta. Albert Einstein hade en fruktansvärd brytning när han talade engelska men det spelade ingen roll.
Även i Hollywood har man insett att det är sexigt med lite brytning vilket har öppnat dörrar för sådana ganska begåvade skådespelare som Penelope Cruz eller Antonio Banderas...
Skulle några modiga och kula svenska trendsättare inte kunna börja skriva på sina stiliga bloggar om att det i vår är just brytning som gäller? Man ska bryta och ha accent eftersom det är ett bevis på att man är världsvan och arbetsam (man har ju ansträngt sig lite för att lära sig ett nytt språk) och dessutom modig (som vågat lämna det trygga bakom sig och söka nya chanser och utmaningar i ett nytt land).
Så brytning är det trendigaste och bästa som finns just nu, jag lovar.
torsdag 2 februari 2012
Wisława Szymborska....
Nu är det också stor brist på Wisława Szymborska i världen ...
 |
| Wisława Szymborska, fot. Joanna Helander |
Katt i tom våningi översättning av Anders Bodegård
Dö - så gör man inte mot en katt.
För vad ska katten ta sig till
i den tomma våningen.
Klättra på väggarna.
Gnida sig mot möblerna.
Inget verkar ändrat,
men inget är sig likt.
Inget verkar flyttat,
men ändå står det glesare.
Och på kvällen lyser ingen lampa.
Det hörs steg i trappan,
men inte just de.
Handen som lägger fisken på fatet
är inte heller samma.
Det är något som inte börjar
när det skulle börja.
Något som inte händer
som det ska.
Någon bara var här,
sen var han plötsligt borta
och är nu envist borta.
 |
| Wisława Szymborska, fot. Joanna Helander |
måndag 30 januari 2012
Bioboom i Polen
Hynek Pallas om bioboom i Polen:
http://www.svd.se/kultur/filmskatt-gav-bioboom-i-polen_6807035.svd
:)))))))))))))))))
http://www.svd.se/kultur/filmskatt-gav-bioboom-i-polen_6807035.svd
:)))))))))))))))))
onsdag 25 januari 2012
Oscar till Agnieszka Holland?!!!!
Agnieszka Hollands "In Darkness" har fått en Oscarnominering! Yippiii!!!! Det känns så otroligt bra.
Det är en av de mest omskakande, mörka och samtidigt hoppfulla filmer som jag sett i hela mitt liv.
Filmen berättar en sann historia om Leopold Socha, en mycket enkel och inte särskilt heroisk man, som under andra världskriget, under fjorton månaders tid gömt ett antal judar från ghettot i Lvov på sin arbetsplats i avloppssystemet... Först gjorde han det bara för pengar, sedan av ren medmänsklighet trots att han riskerade inte bara sitt liv men också sina familjemedlemmars.
“This guy was not a hero, yet he ended up doing the right thing, which to me is the true version of heroism” har David Shamoon, filmens manusförfattare sagt.
Det finns något exceptionellt ärligt i den här historien, något som inte alls är svart och vitt utan mycket nyanserat.
Här kan ni läsa mer om "In Darkness" in New York Times:
http://www.nytimes.com/2011/12/04/movies/agnieszka-hollands-holocaust-feature-in-darkness.html?_r=1&pagewanted=all
Och jag tycker så mycket om själva Agnieszka Holland. Hon är en sådan underbar person och en mycket stor auktoritet. Här finns hon med på bilden med oss (Polska institutets team) när hon var på besök i Stockholm í samband med Kinoteka Stockholm filmestival (www.kinoteka.se)
Det är en av de mest omskakande, mörka och samtidigt hoppfulla filmer som jag sett i hela mitt liv.
Filmen berättar en sann historia om Leopold Socha, en mycket enkel och inte särskilt heroisk man, som under andra världskriget, under fjorton månaders tid gömt ett antal judar från ghettot i Lvov på sin arbetsplats i avloppssystemet... Först gjorde han det bara för pengar, sedan av ren medmänsklighet trots att han riskerade inte bara sitt liv men också sina familjemedlemmars.
“This guy was not a hero, yet he ended up doing the right thing, which to me is the true version of heroism” har David Shamoon, filmens manusförfattare sagt.
Det finns något exceptionellt ärligt i den här historien, något som inte alls är svart och vitt utan mycket nyanserat.
 |
| "In Darkness", A.Holland |
Här kan ni läsa mer om "In Darkness" in New York Times:
http://www.nytimes.com/2011/12/04/movies/agnieszka-hollands-holocaust-feature-in-darkness.html?_r=1&pagewanted=all
Och jag tycker så mycket om själva Agnieszka Holland. Hon är en sådan underbar person och en mycket stor auktoritet. Här finns hon med på bilden med oss (Polska institutets team) när hon var på besök i Stockholm í samband med Kinoteka Stockholm filmestival (www.kinoteka.se)
Så nu gäller det bara att hålla tummarna för "In Darkness"!!!
fredag 13 januari 2012
Moderspassion
I dag har jag haft ett mycket trevligt möte med Majgull Axelsson. Hon är en sådan klok och varm person. Jag har översatt tre av hennes romaner till polska och numera översätter jag hennes nya och mycket vackra bok "Moderspassion".
Att översätta själva titeln "moderspassion" till polska blir en riktig utmaning. Ordet har en dubbel betydelse och kan innebära en moders passionerade kärlek till sitt barn men också en diffus diagnos i 1700- och 1800-talets kyrkböcker som i dag skulle kanske kallas förlossningspsykos. Denna dubbelhet kan inte återges på polska (eftersom den mystiska sjukdomen på polska hade ett helt annat namn) så jag måste försöka hitta någon bra (och lika metaforisk) lösning.
Majgull Axelsson är verkligen mästarinna på att konstruera sammansatta titlar som kan tolkas på många olika sätt. Liknande problem hade jag med hennes "Slumpvandring".
Och så här ser ut Majgull Axelssons tidigare romaner i mina översättningar. Alla har kommit ut på WAB förlag (www.wab.com.pl)
Majgull Axelsson är verkligen mästarinna på att konstruera sammansatta titlar som kan tolkas på många olika sätt. Liknande problem hade jag med hennes "Slumpvandring".
Och så här ser ut Majgull Axelssons tidigare romaner i mina översättningar. Alla har kommit ut på WAB förlag (www.wab.com.pl)
tisdag 10 januari 2012
Kvinnan bakom mannen?
Jag har precis kommit tillbaka från Warszawa. Bland böckerna som tyngde min enorma väska på vägen till Stockholm fanns en bok som jag själv kanske inte skulle köpt men jag fick den som en försenad julklapp.
Och jag måste säga att just denna bok blev en mycket positiv överraskning.
Det är en självbiografi av Danuta Wałęsa, Lech Wałęsas fru, "den osynliga kvinnan" bakom Solidaritets ikon (som i dag har lika många vänner och beundrare som fiender), hemmafrun och modern till hans åtta barn. Jag måste erkänna att jag inte skulle köpt hennes bok pga mina egna fördomar mot just hemmafruar... Men Danuta Wałęsa har lärt mig en viktig läxa.
Hon har en mycket enkel bakgrund med avslutad skolutbildning på grundskolans nivå.Hennes liv var dock så rikt i erfarenheter att hela boken kan läsas som en slags utvecklingsberättelse. Berättelsen om kvinnan som alltid varit mycket stark men pga av många orsaker och existerande strukturer valde att underordna sig, att leva för andra.
Hennes man var aldrig hennes partner, han var också långt ifrån någon tillförlitlig make eftersom han ägnade sig helt och hållet åt kampen mot kommunismen och sedan åt den stora politiken. Och så var det barnen som bara kom och kom... Danuta var oftast mycket ensam och hade det mycket tufft. Hennes förhållningssätt till verkligheten anpassades efter förhållandena och karakteriserades (oftast) av en slags total avtrubbning. Hon försökte att inte tänka och inte känna för mycket. Hon bara kämpade på, totalt nedsänkt i vardagliga sysslor, rutiner och kampen för överlevnad (deras ekomoniska situation var under långa perioder mer en katastrofal).
Dagens Danuta har äntligen tid och utrymme för sig själv och sina tankar. Hon är mycket ärlig i sina beskrivingar av minnen som ofta var mycket smärtsamma. Hon är mycket kritisk. Hon är dock inget offer, inte längre i alla fall. Hennes bok borde översättas till många språk eftersom det inte bara är ett intressant tidsdokument men också en mycket nyansrik och sammansatt beskrivning av patriarkaliska strukturer.
Omslaget är lite sådär...
http://www.reuters.com/article/2011/11/22/us-poland-walesa-book-idUSTRE7AL19H20111122
Och jag måste säga att just denna bok blev en mycket positiv överraskning.
Det är en självbiografi av Danuta Wałęsa, Lech Wałęsas fru, "den osynliga kvinnan" bakom Solidaritets ikon (som i dag har lika många vänner och beundrare som fiender), hemmafrun och modern till hans åtta barn. Jag måste erkänna att jag inte skulle köpt hennes bok pga mina egna fördomar mot just hemmafruar... Men Danuta Wałęsa har lärt mig en viktig läxa.
Hon har en mycket enkel bakgrund med avslutad skolutbildning på grundskolans nivå.Hennes liv var dock så rikt i erfarenheter att hela boken kan läsas som en slags utvecklingsberättelse. Berättelsen om kvinnan som alltid varit mycket stark men pga av många orsaker och existerande strukturer valde att underordna sig, att leva för andra.
 |
| Bilden från "Danuta Wałęsa. Marzenia i tajemnice", Wydawnictwo Literackie |
Hennes man var aldrig hennes partner, han var också långt ifrån någon tillförlitlig make eftersom han ägnade sig helt och hållet åt kampen mot kommunismen och sedan åt den stora politiken. Och så var det barnen som bara kom och kom... Danuta var oftast mycket ensam och hade det mycket tufft. Hennes förhållningssätt till verkligheten anpassades efter förhållandena och karakteriserades (oftast) av en slags total avtrubbning. Hon försökte att inte tänka och inte känna för mycket. Hon bara kämpade på, totalt nedsänkt i vardagliga sysslor, rutiner och kampen för överlevnad (deras ekomoniska situation var under långa perioder mer en katastrofal).
Dagens Danuta har äntligen tid och utrymme för sig själv och sina tankar. Hon är mycket ärlig i sina beskrivingar av minnen som ofta var mycket smärtsamma. Hon är mycket kritisk. Hon är dock inget offer, inte längre i alla fall. Hennes bok borde översättas till många språk eftersom det inte bara är ett intressant tidsdokument men också en mycket nyansrik och sammansatt beskrivning av patriarkaliska strukturer.
Omslaget är lite sådär...
 |
| "Danuta Wałęsa. Marzenia i tajemnice", Wydawnictwo Literackie |
Mer om boken kan ni läsa här:
http://www.reuters.com/article/2011/11/22/us-poland-walesa-book-idUSTRE7AL19H20111122
Det är också värt att nämna att Andrzej Wajda numera gör en film om Wałęsa!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)