Om olika typer av samtal

Jag har bott tillräckligt många år i Sverige för att hinna anpassa mig efter de gällande konversationsreglerna. När jag samtalar med mina svenska vänner avbryter jag inte och till och med pratar tystare och med en lägre röst. Situationen förändras dock radikalt under våra möten på jobbet. Vi är bara nio stycken på Polska institutet (http://www.polskainstitutet.se/) men när vi diskuterar vårt program låter det som på en marknad i Marrakech eller som ett fotbollslag bråkande som galningar. Men sanningen är att vi har det väldigt roligt och kreativt på våra möten. Det är faktiskt nyttigt och befriande att då och då kunna skrika och prata i munnen på varandra. Jag lovar. Uttrycket polsk riksdag borde enligt mig stå för en fantastisk brain storming i stället för den urgamla och icke så positiva betydelsen.

Men i dag har vi inte haft vårt veckomöte. I dag har Agata Tuszyńska kommit till Stockholm och vi har ätit lunch med henne på Gondolen. Agata är en av de absolut bästa polska non-fiction författarna. Och hon är också en av de ärligaste som vågar mycket mer än många andra.

Jag ser verkligen  fram emot hennes deltagande i Polska institutets och Södra teaterns serie Silva rerum. Den 14 april samtalar Agata Tuszyńska med Aris Fioretos. De har mycket gemensamt: identitetsfrågor, självbiografiska inslag och ett starkt intresse för det judiska kulturarvet. Tuszyńska har skrivit om bl.a. Isaac Bashevis Singer och Aris Fioretos om Nelly Sachs. Det är Anders Bodegård som kommer att ställa frågor och hans översättarkollega Stefan Ingvarsson blir kvällens tolk.

"Vi är minne. Det vi minns. Och de minnen som andra har av oss. Allt oftare tänker jag att vi ännu mer är glömska. Allt vi glömmer. Allt vi i självförsvar utsuddar ur minnet, förskjuter ur medvetandet, kringgår med tanken. Allt vi drar ett streck över för att det ska bli enklare och lättare, för att det inte ska göra ont eller likna smärtan."

Ur Agata Tuszyńskas "En familjehistoria om fruktan"
Översättning: Irena Grönberg